Yeah Yeah Yeahs S/T EP
2002 (Wichita)
7/10
Föreställ er en vilsen sextonårig indierockare med rufsigt hår, som traskar runt i en upplyst storstadsnatt och muttrar över hur taskig världen är konstruerad, och som enda skydd mot den smutsiga asfalten har ett par medfarna Conversetygbitar. Föreställ er att ett par hörlurar plötsligt placerades på indietrollets öron. Föreställ er att hörlurarna innehöll Yeah Yeah Yeahs EP. Jag lovar, det skulle förändra dennes liv. För detta är underbart driven melodiös amerikansk skränrock. Jag förstår mig kanske inte på ”Art star” vars refräng är ett desperat vrålande som man med god vilja kan få till ”aaart staaaar!!”. Men sångerskan Karen O har en röst så väl lämpad för ändamålet att den borde straffbeläggas om den användes till nåt annat än att sjunga nervig rock.
Maria Nilsson
Denna text är även publicerad i Stardust #9, augusti 2002.
En andra åsikt2006 09 15
Alltså det händer än idag att jag vaknar svettig om nätterna efter mardrömmar om anarkafeminister som är förbannade på mej för att jag skrev det där om "straffbeläggas" och att kvinnan jämt ska straffbeläggas och hade det varit en man hade jag aldrig skrivit så. Så kunde jag ändra formuleringen i vartenda ex av dom där 200 tidningarna vi tryckte upp så skulle jag göra det.