Hemsida
The Virtues ”Ruminate”
2003 (Crying Bob Records/Zip Records)
4/10
The Virtues känns som ett typiskt svenskt band som når större framgångar utomlands. Det kryllar av såna här band i Sverige, rockpojkar med retrovibbar som försöker låta som sina gamla vinylhjältar men på sin höjd ekar lite Ebbot eller norrlandspop à la –97 här och var. Men på andra sidan Atlanten går det här säkert hem. De är inte lika kräsna där.
Redan i andra spåret tänker jag ”Ska den aldrig ta slut” när det känns som den hållit på i fem minuter. Stereon visar dock att den bara är 2:49. De flesta andra låtarna är också bara drygt tre minuter, men känns ofta dubbelt så långa. Inget bra betyg.
Enda gångerna The Virtues riktigt fångar mitt intresse är i söta sextiotalspoppiga ”Matchday” och balladen ”Crackleware”, med mer fokus på sången än på störande rockgitarrer som pockar på uppmärksamheten precis som en ADHD–kille på högstadiet. De två hade gärna fått vara dubbelt så långa.
Skivan spretar åt många olika håll utan att hitta en egen stil. Många band klarar sig med det därför att de har en riktigt bra sångare med varm ton och intensiv känsla i rösten. The Virtues har tyvärr inte det och lämnar därför inget bestående intryck hos mig.
Maria Nilsson