Stardust Fanzine

Lessamt och glatt på samma gång
Tobias Fröberg ”For Elisabeth wherever she is”
2004 (Silence records)

9/10
Det finns fler singer/songwriters i Sverige än jag orkar räkna, jag är nästan säker på att bara Gotland har fler singer/songwriters än jag orkar räkna. Men det är väldigt få av dom som är riktigt bra. Exil-gotlänningen Tobias Fröberg är en av dom. Singeln ”So I” gjorde ett stort intryck på mej, och debutalbumet fortsätter i samma egna, spröda men ändå säkra stil.

En textrad lyder ”But I don’t wanna sing about sorrows, it’s boring and noone wants to listen” och kanske är det det som är nyckeln. Tobias känns för mej aldrig riktigt lessen eller aldrig riktigt glad, utan det finns alltid med lite av båda delarna i hans musik. Och det är inte alls irriterande, som man skulle kunna tro, eller på grund av brist på talang, tvärtom. Det gör istället att han skapar sej en egen fåra bland alla killar med gitarr, och han gör det stilfullt, i kostym och hög hatt.

Texterna har lite av ett tema, Elisabeth dyker upp med jämna mellanrum, därav skivans titel. Skivan är en underbar helhet, just när det börjar bli lite väl långsamt kommer en låt att stampa takten till. Den hjärtsnipande vackra balladen ”Grace” placeras mittemellan upptempolåten ”What are you gonna do part I” och ”Don’t worry ’bout a thing” som är såväl catchy som otroligt vacker. Det enda dåliga med skivan är ett par elgitarrsolon, jag är svårt allergisk mot elgitarrsolon, men dom är få och lätta att ignorera.

Framförallt är skivan inte för lång, 41 minuter är alldeles lagom. En riktigt bra musiker vet när det är dags att sluta. När sista låten tonar ut sträcker jag mej genast efter play-knappen igen, och soliga dagar drömmer jag fantastiska drömmar om hans nästa skiva.

Maria Nilsson