HemsidaThor Rutgersson "…I know, but I’m still hoping for a happy ending"
2003 (Thor Rutgersson Records)
6/10
Det mest slående med den här skivan är att Thor Rutgersson har bekostat den helt själv. 93.000 kronor har det kostat, alla hans besparingar. Jag blev livrädd att jag inte skulle tycka om skivan, det skulle kännas så hårt att skriva ner nåt som närmast framstår som ett livsverk. Ett livsverk värt 93.000. Själv skulle jag nog inte ha självförtroende att våga lägga 93.000 på en egen skiva. Men vad ska en musiker göra när skivbolagen blir färre och större, och alltmer intresserade av vinst och allt mindre av musik? När vägen till ett skivkontrakt verkar gå genom teve eller Bert Karlsson?
Jag är i vilket fall fascinerad av att Thor Rutgersson vågade. Resultatet har blivit fullt kompetent pop, med influenser från många andra håll. Skivan innehåller många olika instrument, mycket stråkar och blås, som gör att den känns atmosfäriskt stor. Kanske allra mest i ”I know, but I’m still hoping for a happy ending”, en sorts jazzballad som sticker ut från de andra spåren på skivan.
Texterna är inte särskilt tillkrånglade. Vardagsrealistiska. Ett par låtar är ett par meta-texter eller vad man ska säja, de handlar om hans liv som artist. I ”Made it far” blir turnén en ursäkt för ett rock’n’roll-liv med rött vin direkt ur flaskan. ”Whatever comes around” handlar om att tvivla på sej själv, när skivbolaget aldrig ringer och drömmarna bleknar. Men även om texterna är enkelt skrivna känns det inte simpelt, mycket tack vare den atmosfäriska känslan.
Dåligt blir det aldrig (puh), men ibland känns det som ganska mallad pop som inte skiljer sej särskilt mycket från något annat. Det kan man å andra sidan säja om storsäljare som Lars Winnerbäck och U2 också. När allt kommer kring släpps det massor av betydligt sämre skivor än den här, så något skivbolag kan med gott samvete plocka upp Thor för uppföljaren, tycker jag. Thor har nämligen inte råd att bekosta en sådan själv. I och för sej tycker jag att bonusspåret ”Everything in between”, en hemmainspelad låt, är minst lika bra som något annat på skivan, inte minst för att den skiljer sej från de andra spåren, vilka påminner rätt mycket om varandra. I vilket fall hoppas jag också på ett lyckligt slut.
Maria Nilsson
En andra åsikt2006 09 15
4/10
Jamen kom igen. Ni hade inte heller haft hjärta att såga en skiva från nån som precis slösat bort sina livsbesparingar.