Hemsida
Överraskande bra men ojämn pop från öster
Supperheads - S/T
1999 (Spinefarm records)
6/10
Finsk pop.
Ja, ni kan sluta skratta nu. Det här är faktiskt bra. Framförallt är det betydligt bättre än en tidigare skiva jag hörde med Supperheads, den var ytterst medioker pop. Nu har de skaffat sej bättre uttal och fler melodier som fastnar.
Supperheads gör i grund och botten klassisk indiepop, men lägger till lite elektroniskt blippblopp och skapar aningen mer dansant refrängstark pop. Visst, den finska accenten finns där, men den är så svag att den bara är charmig och inget som stör.
Flera av de första spåren på skivan, särskilt ”Heavenly High”, ”Karma Rebound” och ”Planet U”, hade förmodligen varit ganska framgångsrika om ett brittiskt band gjort dem 1995. Men nu råkar de komma från ett finskt band vid en tidpunkt då indiepopens guldålder sinat.
En rolig anekdot är att de sex medlemmarna, av fotona i konvolutet att döma, ser ut som Kents gitarrist Harri Mänty allihopa. Harri årgång 1998 – svarta skjortor, svart kortklippt hår, höga käkben, allvarlig uppsyn.
Dessvärre är resten av skivan ganska likriktad och jag hinner tröttna innan jag kommit till sista låten. Men det är ändå det bästa jag hört från Finland på länge. Ett stort steg för finsk pop, ett litet steg för musikbranschen.
