Hemsida
Saint Judes Infirmary - "The church of John Coltrane" EP
2005 (SL Records)
7/10
Biografin berättar att kärnan i Saint Judes Infirmary, tvillingarna Ashley och Grant Campbell och deras kusin Emma–Jane Stirling, bildades i mitten av nittiotalet ur askan av ett ”upp till 14 år”-fotbollslag. De verkar ha behållit fotbollsintresset och dessutom fastnat för rätt lag. När jag såg dem live i höstas hade de nämligen den goda smaken att avsluta med en cover på ”You’ll never walk alone” (Liverpools låt, för er stackars oinvigda).
Skivan pryds av en dödskalle och texten ”St Judes”. Bandets böjelse för dödskallar är dock lite mer förklarlig nu när jag fått veta vad Saint Judes är. Det är helgonet för förlorade och hopplösa fall. Saint Judes Infirmary är dock inget förlorat eller hopplöst fall utan tvärtom ett väldigt lovande band.
”The church of John Coltrane” är alldeles fantastisk, den börjar försiktigt och under fem minuter växer den sej storslagen med hjälp av honungslen stämsång, skotsk pratsång, sakrala klaviaturslingor och det karaktäristiska ljudet av ett tåg som dunkar fram över rälsen. Inte minst blir jag peppad att till slut köpa ”A love supreme” med John Coltrane. Den måste vara ett mästerverk om den inspirerade till en såhär underbar låt.
Men precis som på deras demo tycker jag att låtkvalitén är lite för ojämn. De följande två spåren är förvisso vackra men alltför anonyma, och det fjärde spåret, ”Jacobs ladder”, faller mej inte särskilt i smaken med sina distade gitarrer, skramliga sound och arga studsiga sång. Jag tycker att Saint Judes Infirmary storhet ligger i det ljuva och ser hellre att de håller sej till det.
Maria Nilsson
2006 03 27