Misslyckad pop bjuder på drömmar om Skottland
Mull Historical Society "Loss"
2001 (Warner)
4/10
Mull Historical Society är Colin McIntyre’s (?) enmansband. Han försöker göra storslagen popmusik, och även om musiken känns luftig är den långt ifrån storslagen. Inte minst hans lätt irriterande, nasala, sångröst sätter stopp för det. Det står klart 1:34 sekunder in i fjärde låten, ”I tried”. Där sjunger han ”and yeah i tried, yeah i tried, yeah i tried” så långt från allt vad melodier och toner heter, att det till och med skär i mina tondöva öron. Det förstörde första lyssningen för mej och jag hade svårt att ta resten av skivan på allvar.
Många lyssningar senare upptäcker jag att det ändå finns vackra melodier här och där, och skivan känns bitvis ganska catchy. Bäst är ”This is not who we were” och ”Mull Historical Society”. Där förstår jag vilken sorts ljuvlig pop det är MacIntyre försöker göra, för där lyckas han. Även ”Strangeways inside” och singeln ”Watching Xanadu” har sina ljusa stunder. Men resten av skivan är ganska menlös pop.
Den största behållningen av skivan är att jag kan drömma mej iväg till Skottland… det är en kall novemberdag…jag har precis klivit på färjan mot Oban, på ön Mull. När jag kisar genom dimman kan jag urskilja karga, ogästvänliga klippor. Mina drömmar späs på av den sampling av en gammal skäggig tatuerad färjekapten med pipa i munnen (jaja, man har väl fantasi) som finns i slutet av sista låten.
“Gudd ivnen ladies ann gentlemen. Furr yer information the vessel’s about to arrive at oooban tierrrminell. Will all vihicle drivers ann the passangers please return tu their vihicles neuu, ready fer disembarkation. Fer passangers we’ll be disembarken by way of the gangway, on the starboarrd, or at rrrrright hend side of the vessel. And we wish yuu a safe enjoyable jourrney to yerr the final destination. Thank yuu for yer attention, ann gudd ivnen.”
Jag tänker att så snart jag klivit av färjan ska jag besöka det lokala historiska sällskap som finns på ön, (och som McIntyre lånat namnet från) för det ger mej förmodligen mer än den här skivan gör.








Hemsida