Martin Bärjed "I andanom"
2003 (Lilla Livet Records)
Oj, det här var inte lätt!
Några ledord: drömskt, personligt, progressivt, annorlunda, och gulligt – tycker jag låter som ett rättvist helhetsomdöme. Det går som ett sorgligt band igenom hela skivan, ja något lågmält, även i de gladaste partierna. Det går stundvis att associera till Håkan Hellström. Speciellt skivans bästa låt "Jag Firar Livet" påminner om Hellströms "Ramlar", det kan vara de utdragna vokalerna och dynamiken mellan tragik och glädje som får mig att associera som jag gör.
Det fråntar, å andra sidan, inte något av den egensinnighet som skivan utstrålar, både i musiken och i omslaget som, faktiskt, gör en hel del för budskapet. Martin Bärjed, frontfiguren i bandet, har en barnslig röst, på gränsen till det ironiska som åtminstone inte jag vet om jag ska ta på allvar eller skratta åt. Och det är där – mellan det svårsmälta och det barnsligt glada, som skivan har sitt signum och sin styrka. En intressant skiva!
Simon Sångberg
Denna text är även publicerad i Stardust #99, juli 2003.