Hemsida
Jonny Kock ”Fejd”
2006 (Fashionpolice records)
2/10
Det är ofrånkomligt. Varenda ton Jonny Kock tar gör att jag visualiserar en stor bild av Olle Ljungström i mitt huvud. Jonny sjunger på precis samma skeva, falska sätt, i samma typ av melodier, med samma typ av halvknasiga, ordlekande texter som Olle Ljungström. Men utan Olles naiva, pojkaktiga charm.
Jag ler och nickar takten i ”Sju rider igen” därför att dess gitarrer och ödesmättade körer galopperar lite på samma sätt som Ennio Morricone. Den instrumentala ”Aldrig”, en lugn låt som ”Keanu Reeves” och några av spåren med gästsångare är välkomna pauser. Men så kommer Jonny Kocks falskskrikande igen och jag går istället och börjar leta fram någon gammal Olle Ljungström-platta ur skivsamlingen. För det här är inte trevligt att lyssna på. Och då har jag inte ens nämnt Neil Young-slakten i den obehagliga, fria tolkningen av ”Heart of gold” (en av musikhistoriens bästa låtar, herregud) i ”Supermandräkt”…
Maria Nilsson