Velocity
Songs I wish I had written
dubbelknäppt kofta


CHECK - Gentle Touch        
1/3 smal skinnslips
2/3 synthluggar
3/3 så tajta brallor att gylfen inte går igen
2/3 koftor
1/3 kalmaritiska
Kärleksfull indiesynth
Gentle Touch
Klubb Velocity, Östgöta Nation, Uppsala 3 februari 2005

8/10
Jag blir alltid lika glad varje gång ett band låter som dom heter. Det känns så genomtänkt och genuint då, och visar på extra omsorg i låtskrivandet och allt annat de tar sej för, inbillar jag mej. Kalmartrion Gentle Touch låter som dom heter. Synthpop á la Postal Service med en ömsint smekning av en skör Le Sport-aktig röst. En gitarr i bakgrunden gör att det inte blir råsynth utan den här indiesynthen jag tycker så mycket om. Lite som banden på Service fast med mindre trendängslighet och mer kärlek.

Foto: Julie Rocco

Se, gylfen går inte att stänga, vad hade mamma sagt?

Om jag inte vore en sån obotlig musikalisk analfabet hade jag kanske kunnat berätta om dom snodde synthslingan från Depeche Modes ”Just can’t get enough” eller om det faktiskt var en cover. Låten efter den är däremot en cover, nämligen ABBAs ”The winner takes it all” (jag vet det för stardustjulie sa det) och det var upplyftande att höra den i en synthversion, än mer dansant än originalet.

Efter en knapp halvtimma slutar konserten, väldigt plötsligt och tvärt, och tio sekunder senare packar de ihop sina instrument. Det känns snopet, kanske för att det hörs så väl när en blippbloppig låt slutar jämfört med en akustisk gitarr som sakta fadar ut. Kanske för att jag gillade Gentle Touch och hade velat höra mer.

Maria Nilsson
2006 02 05