Hemsida
Dorlene Love "Grande familia katastrofe"
2003 (demo)
7/10
”Casablanca sweet love” är en hit! ”Casablanca sweet love” är själva definitionen av en hit! Om man bortser från det lilla kravet på publik framgång då förstås, men jag förstår inte varför vi ska låta det hindra oss. ”Casablanca sweet love” är oemotståndlig, okonstlad rock som griper tag i mej och drar mej upp på närmaste bord eller dylik möbel för 2.34 minuters vild dans.
Det gör även spår nr. 4, ” Grande musica katastrofe totalissmo”, som istället bjuder på latinska rytmer och spansk accent. Även om den inte är lika direkt. De två första gångerna jag lyssnade på den kunde jag inte bestämma mej för om den var på allvar eller inte. Tredje gången insåg jag att det inte spelade nån roll och lämnade rummet för att leta efter en lämplig bordsyta. (Bordet i rummet jag befann mej i hade nämligen förvandlats till en hög kaffeved efter en halvtimme med ”Casablanca sweet love” på repeat.)
De tre andra låtarna är lite punkigare. Lite mer skrik och ilskna gitarrer. De flyter ihop och jag kan inte skilja på dom. Ärligt talat är dom ganska trista. Åtminstone första och andra låten. Det är ungefär som jag tänker mej att Dandy Warhols skulle låta om de var nyktra och inte hade attitydproblem utan istället skruvade upp tempot några snäpp. Så jag förstår inte varför de placerat låtarna i rakt motsatt ordning, med den allra bästa låten sist. (Eller också är det bara jag som är lat och uppskattar när jag serveras direkt rock på fat.) Å andra sidan tyder det kaotiska omslaget på att Dorlene Love gör saker på sitt sätt, och gärna tvärtom vad som förväntas. Gemensamt för alla låtar är dock en smittsam energi och jag kan bara drömma om hur fantastiska dom måste vara live.
Maria Nilsson
2004 01 29