Hemsida
Ett sagoland att förlora sig i
Dimbodius "Not Love EP"
2001 (demo)
10/10
Det här är fem bedårande vackra sånger, det här är bomull för själen, det här är Cure-doftande toner (ā la Bloodflowers) men ändå Dimbodius alldeles egna. "Not Love" lindar in mig i ett naivt rosa tillstånd där jag blir alldeles bländad av musiken och blind inför omvärlden; om någon avbröt mig mitt i "Until the end" och sa att krig utbrutit mellan bumbi-björnarna och Dalai Lama så skulle jag inte reagera, det skulle låta fullt naturligt.
Texterna i sig är oerhört kraftfulla. De liknar närmast poesi. Tänk er då dem i kombination med gudabenådade melodier och en himmelsljuv röst. Jag har inte hört någonting så vackert de senaste fyra åren, sedan jag upptäckte Weeping Willows och Magnus Carlson sjöng sig till en evig plats i mitt arma diskofilhjärta. Precis som Marcus Dimbodius har gjort nu.
Att dela ut någonting annat än högsta betyg till Dimbodius vore sinnessjukt och helt oförsvarbart.
