Saddle CreekDesaparecidos "Read music/Speak spanish"
2002 (Saddle Creek/Border)
8/10
Conor Oberst är kanske mer känd under Bright Eyes; namnet på hans enmansorkester där övriga bandmedlemmar kommer och går. Där skriver han ångestfyllda låtar och sjunger oftast med en försiktig vibrerande röst. Här handlar det istället om rocklåtar med politiska texter och en betydligt större del desperata skrik. Och vilka låtar sen! Röjiga men melodiösa och med fraser som klistrar sig fast direkt. Till exempel ur ”Mall of America”:
"They say it’s murder on your folk career to make a rock record with the Disappeared.
[...]
There are no art forms now just capitalism."
Efter en lyssning är det som om det här är Musiken jag alltid velat höra utan att veta om det. Men med Conor kommer också skramlet; det skräniga oväsnet som ger mig öronvärk. Fast den här plattan skulle inte ha kvar något av sin charmiga atmosfär om den bara innehöll välpolerade ljud.
Vissa ämnen i Conors texter känns igen – utanförskapet, tjejen som inte gillar honom, sömnsvårigheterna, men i Bright Eyes blir han förkrossad över det, här blir han förbannad istället. Det handlar fortfarande om problem, men inte så mycket personliga problem, utan problem i samhället. Texthäftet blandar texterna med Omahas (den stad i Nebraska som Desaparecidos kommer från) stadsplaneringsrapport och det centrerar det på vissa typiskt amerikanska problem, även om många är gemensamma för hela västvärlden idag. Som sjuka modeideal, snedfördelning av mat och förhållandet arbetsinsats/lön, att trampa på andra för att få det bra själv, att tjäna så mycket pengar som möjligt oavsett konsekvenserna.
Och lyssna på s-ljuden i raderna: ”Our freedom comes at their expense. Makes sense, does it? Dollars and cents”. Ljudrimmen och stavelserna i de här texterna skulle vara en våt dröm för vilken litteraturforskare som helst. För att inte tala om innehållet. Diskbänkspoesi av finaste slag.
Just när man lyssnat igenom en hel skiva som kritiserar shopping-kulturen och dyrkandet av pengar kommer de här textraderna av självinsikt i sista spåret "Hole in one":
"Now you emptied your heart to fill your bank account.
Well I should talk. I’m just the same.
You can buy my records down at the corporate chain.
I tell myself I shouldn’t be ashamed
but I am."
Musik kan a) fylla tomrum, b) kommentera händelser, c) uppmuntra till förändring. Den här skivan gör allt av ovanstående och därför är det en viktig skiva som fler än Conors begränsade fan-skara borde ta del av.
Maria Nilsson
Denna text är även publicerad i Stardust #9, augusti 2002.