Tillbaka

Skivorna i inspelningsordning. Klicka på titeln för att se omslaget.

A Celestial Homemade EP
1. Peaceful
2. Premoniton of Death
3. Lullaby
4. Once Again

Blooming
1. Beneath Your Sight And Above Your Soul
2. Nothing
3. Sunflower

Between Sunrise...
1. Masterpice
2. The Lost Sun
3. Come On
4. Hope
5. Song For Zim

...and bedtime!
1. Between Bedtime and Sunrise
2. Falling Asleep
3. 8 Hours of Having Better Things To Do
4. Nightmare

Let the Sunshine In
1. The Sad One's
2. Song For Zim
3. Part of A Change

Hemsida

Deras lilla maskot som man kan skymta på skivomslagen och hemsidan är en glad figur, tvärtemot deras mindre gladlynta musik.

Recension av Two times the trauma

Skuggorna i skogen kommer och går
Celestine
2002 (demos)

7/10
Fick ett mail från Mattias/Celestine. Vill jag recensera dem? Ja tack. Han passar på att skicka de fem (!) senaste inspelade skivorna. De sparar inte på krutet inte. Men musikmässigt är det väl snarare tvärtom. Det är lågmält och lagom dystert. Jag hittar små fina melodier och slingor här och var på skivorna.

Celestine är ett band som består av erfarna musiker. Hugo Törntorp (Fender Rhodes & klaviatur) har sedan tio år tillbaka skapat musik i egen hemstudio. Anders Dahlgren (trummor) och Mattias Eriksson (sång & gitarr) förenades igen efter ha spelat i samma band i början av nittiotalet. Basisten Rasmus Siimes spelar även i Sisu.

Det börjar ganska mörkt på första skivan, men på den andra skivan "Blooming" blommar de ut. Bokstavligt talat. Vackrare toner. Kan se mig vandra runt bland karaktärerna i filmen Edward Scissorhands*. Den där stämmningen.

På det hela är det lite ojämnt, men det jämnar ut sig så att säga. Jag tycker bättre om när de är svåra och svarta fast på ett sätt som gör att det känns som slutet av tunneln. Någonstans finns ljuset trots allt. När det blir allt för allvarligt och tonerna tar ner en mår jag bara sämre. Tror inte jag klarar av alltför depressiv musik (om jag får kalla det så). Visst har jag själv skivor av Nine Inch Nails, Kristofer Åström och Nick Drake i min skivsamling, men jag blandar gärna ut det med gladare musik.

En äldre man sa, i ett avsnitt av ett sådant där kulturprogram i den statliga televisionen, något om att "pop handlar om att allt är bra och man är nöjd, medan rock står för att man är arg och livet inte är perfekt". Jag vill inte kalla Celestines musik för rock för att det råkar stämma in på nyss nämnda "slutsats", men det är ju inte heller pop. Låter bli att sätta en genre-etikett på musiken och låter mina öron bara ta in tonerna. Fast, för jag måste nämna ett band... den Mercury Rev-klingande låten "Part of A Change" på sista skivan avslutar perfekt! Men vänta... ett extraspår?

Julie Rocco

* Om ni inte har sett filmen; ihopsatt människa med saxar till händer kommer ut i en amerikansk villaförort, efter att hans skapare har dött. Denna olärde och naive Edward vänder upp och ner på tillvaron. Svart komedi från 1990 av Tim Burton.)