Hemsida
Ballboy ”The sash my father wore and other stories”
2003 (SL Records/Border)
6/10
Låt inte betyget avskräcka er, det här är ingen dålig skiva, alls inte, men den känns rätt medelmåttig. Ballboy vet vad dom sysslar med, dom har en viss lägsta gräns; när dom greppar sina plektrum och mikrofoner skapar dom alltid popmusik som är njutbar – om än i varierande hög grad.
Det här är Edinburgh-bandets tredje album, det är främst akustiskt och saknar därför den variation i ljudet som finns på deras tidigare skivor. Det verkar som det mesta försöket till att variera ljudet är att överanvända eko som effekt på Gordon McIntyres röst.
Visst glänser det till ibland, som i fantastiskt vackra Dutch Trance, en cover av ex-SL-bandet Khaya, där musiken är tillräckligt avskalad för lämna Gordons ljuvliga accent i centrum. Eller som i tre låtar som påminner om hur Ballboy låter när dom låter som bäst. Dels ”The sash my father wore” och ”Kiss me, hold me and eat me”, enkla gitarrlåtar med finurlig text. Dels ”You should fall in love with me”, en låt med hela bandet, med taktfast bastrumma, distade skotska gitarr-riff och en refräng att minnas.
Men det glimrar inte till tillräckligt ofta. Det är lite för många spår som går mej omärkt förbi, som känns som skisser. Det är inte lika mycket skratt och gråt på den här skivan, som tidigare, det är mer ”jaha”.
Och Växjö, om ni undrar, är varifrån hans flickvän kommer.
Ballboy har sedan förra skivan blivit av med sin keyboardist Katie Griffiths som flyttat till London, och dom letar just nu efter en ny. Kanske är det delvis därför den här skivan känns lite ofärdig. Eller kanske är det för att det stora Bruce-fanet Gordon vill göra sin ”Nebraska”, skivan innehåller till och med en akustisk och helt okej ”Born in the USA” och om jag inte hör fel sjunger han i en låt att solen skiner på ”E Street”. Men isåfall får han försöka igen, och jag lovar att lyssna, för jag vet att Ballboy är kapabla till så mycket mer än det här.
Maria Nilsson
En andra åsikt2006 09 15
4/10
Jo. Det är en dålig skiva, den är sjukt tråkig. Varannan låt är ganska intressant, ett par spår glänser riktigt till ("I gave up my eyes to a man who was blind", "Stronger hearts than mine lie empty", "Dutch trance"), men de andra kan jag inte för mitt liv minnas när jag stänger av stereon, hur många gånger jag än lyssnar på skivan.