Hemsida
Ballboy "A guide for the daylight hours"
2002 (SL Records/Border)
Det finns stunder när jag tycker att Ballboy är världens bästa band. Som när jag inte kan somna, och lyssnar på deras ”Where do the nights of sleep go to when they do not come to me”. Eller som när jag såg dom live och de spelade “Sex is boring” som sista låt – hela den texten är underbar. Eller när jag hörde den otroligt vackra ”I lost you, but I found country music” första gången. Och alla dom tre låtarna är med på den här skivan.
Ballboy kommer från Edinburgh och man hör ibland sångaren Gordon McIntyres skotska dialekt. Bara det är anledning nog att älska dom, om man som jag är något av en skottofil… Det här är deras första ’riktiga’ fullängdsskiva. De har tidigare gett ut en samlingsskiva, ”Club Anthems 2001”, med deras tidiga singlar. Skivfodralet och konvolutet är dekorerat med otroligt roliga och smarta foton och artwork av konstnären David Shrigley. Det gör sitt till för helhetsintrycket av skivan.
Musiken är ofta ganska enkla gitarrer; det är texterna som är det speciella. De skriver sagolika texter, texter som berättar historier i vilka man kan leva sej in i och bara försvinna bort… Gordon har ingen tekniskt perfekt röst men han sjunger med sån inlevelse att jag är beredd att förlåta honom för allt…även andra världskriget om han sa att det var han som var ansvarig för det. Tyvärr är sången lite lågt mixad ibland, så det blir svårt att urskilja de där sagolika texterna. På några låtar livas musiken upp med stråkar (och en cello så vacker och skör att det låter som den vore gjord av kristall) och då blir det ännu mäktigare.
När jag hörde Ballboy första gången kändes det som om jag hade vandrat, ensam och vilsen i öknen i veckor, och kunde dö för en droppe vatten – och plötsligt regnar det körsbärssaft! Jag rekommenderar alla att lyssna på Ballboy. Jag har svårt att tro att ni skulle ångra det.
Maria Nilsson
Denna text är även publicerad i Stardust #99, juli 2003.