HemsidaV/A "Utökad familj volym ett"
2002 (Alltid hela tiden)
"Utökad familj volym ett" är en samlingsskiva sammanställd av Johan Jacobsson (känd från Sonic) och utgiven på hans egna skivbolag Alltid hela tiden. Jacobsson har, som kanske bekant är, en förkärlek för lo-fi av olika slag, så på denna skiva får vi stifta bekantskap med diverse svenska (och, måste jag erkänna, för mig så gott som okända) lo-fi-akter. Eh, jag tror i alla fall att det är lo-fi vi får ta del av på skivan, jag har nämligen inte så stor koll alls på vad lo-fi är för något. Det var med stor nyfikenhet som jag satte skivan i cd-spelaren, då jag inte hade någon som helst aning om vad jag skulle få höra. Artistnamnen på konvolutet gjorde mig inte mycket klokare: Björn Norestig, Lo-fi for dummies, Pseudoplotinos, Världspremiär, Åskar och James Ausfahrt för att nämna några.
Det börjar i alla fall riktigt bra, och jag tvekar inte att använda benämningen charmigt, med ovan nämnde Björn Norestig: "Spotlight" heter låten som innehåller fingerknäpp, trumpet och akustisk gitarr. Jag kan banne mig inte beskriva det på något annat sätt än charmigt, trots att det är ett ord jag knappast använder för att beskriva musik särskilt ofta. Fast det beror nog i och för sig på att väldigt lite av den musik jag annars lyssnar på kan beskrivas som charmig. Fibi Frap har också ett väldigt charmigt och glatt bidrag med ”Sunny days” som jag blir riktigt lycklig av att lyssna på. Även Världspremiär gör mig lika glad varje gång med sitt bidrag ”Ett brev”, där sångaren utbrister ”Det man läser är bara oooooooord” på någon dialekt jag inte kan identifiera. Meta Band har också ett charmigt bidrag med ”Indie Pop Fanzine”, som handlar om att vilja få bra recensioner i fanzines. En del bidrag drar mer åt det akustiska hållet, som t ex Lo-fi For Dummies, Pseudoplotinos, Åskar och Thomas Denver Jonsson, och jag måste säga att jag gillar även dem.
Andra höjdpunkter som bara måste nämnas är Niccokick, Most Valuable Players och Sunday Messenger. ”Some day” med Sunday Messenger är riktigt, riktigt bra. Jag kan inte hitta en enda dålig låt på skivan. Den enda invändning jag kan tänkas ha är att jag trodde det skulle vara mer synth på skivan, men det ska tydligen komma på nästa samlingsskiva. Den ser jag fram emot, minst sagt.
Daniel Lagerkvist
Denna text är även publicerad i Stardust #99, juli 2003.