Hemsida
Elias & The Wizzkids EP
2005 (demo)
8/10
Okej, jag har lugnat ner mej lite nu sen jag hörde Elias förra demo. Det är ett elände det här, att jag ska bli så exalterad över en del skivor (särskilt demos) och bli alldeles kär och blind och döv. Och sen när nästa demo kommer så har jag lugnat ner mej och lyssnar med nyktrare öron och delar inte ut nåt 100/100-betyg och risken finns att skivan uppfattas som dålig i jämförelse med mina tidigare himlasvamlande ord. Men vad ska jag göra? Jag har uppenbarligen vuxen-adhd.
Jag är oerhört glad över att äntligen få höra fem nya låtar från Elias Åkesson, det är mer fylligt än förra tvåspårsskivan och visar att ett debutalbum från Elias antagligen skulle bli en mycket angenäm lyssning. Elias musikaliska bredd bjuder på variation, all möjlig sorts godsaker. Allt från min favorit ”I’m on my way home” som är en stillsam men mäktig countryballad med gospelkör, som utan tvivel hade platsat som soundtrack i ”O brother where art thou”, när Namn, Namn och Delmar är påväg hem efter alla sina strapatser i den amerikanska södern. Ja, precis där mellan Gillian Welch, Ralph Stanley och en stor kartong smöriga popcorn hade den låtit alldeles, alldeles underbar.
Allt från den låten, till en hetsig banjo i ”Far away from home”och den munspelsbluesiga countrypopgenren Elias gör som ingen annan, i de flesta andra av sina låtar. Lägg därtill att han lagt upp jazziga låtar på sin hemsida. Ja, ni hör ju själva, det låter som godispåsen Gott och Blandat skulle låta i musikform.
Men, det finns ett men. Jag har inte läst ett enda ont ord om Elias & The Wizzkids någonstans, bara hyllningskörer överallt, nästan i stil med min förra recension alltsammans. Och jag blir livrädd för att hypen och den vinstinriktade skivbranschen ska stressa in dom i studion. För man kan inte stressa fram fantastiska debutalbum. Men om de gör som Liftarens Guide till Galaxen råder, TA DET LUGNT (med stora vänliga bokstäver), så är jag övertygad om att vi kommer få höra underbara skivor från Elias & The Wizzkids i framtiden. För såhär mycket talang har jag inte hört inklämt på en och samma demo sen…. sen… aldrig?
PS. Ja, det är den hetsiga banjon som drar ner betyget ett snäpp. Jag får nässelutslag av hetsiga banjos.
Maria Nilsson
2006 02 11