Hemsida
Elias & The Wizzkids - S/T
2004 (demo)
100/100
Det tar exakt två sekunder av inledande ”I wish” att förstå att Elias Åkesson är kapabel till mästerverk.
Det tar ytterligare 40 sekunder att förstå att det blir inte bättre än såhär. MUSIK BLIR INTE BÄTTRE ÄN SÅHÄR. Hör ni det, alla andra musiker? Ni kan lägga ner. Ni kommer ändå aldrig bli lika bra som Elias.
Med detta sagt borde jag egentligen sluta skriva, för det finns inte en chans att jag med ord skulle kunna beskriva hur fantastisk Elias Åkessons musik är. Änglatrumpeter, regnbågsfärger, doften av nybakade kanelbullar, rumstempererad mjölkchoklad som sakta smälter på tungan, manna från himlen, hemgjord jordgubbssaft, Gene Simmons tunga mot valfri kroppsdel, Liverpools 0-3-upphämtning i Champions League-finalen i våras, känslan av att Guds sammetslena röst talar till ditt hjärta rakt ur högtalarna. Förstår ni?
”I Wish” är den bästa låt som någonsin skrivits och som någonsin kommer att skrivas. Så är det bara. Elias mörka Elvis-röst, kompad av några drag på gitarren, sjunger långsamt och svajigt det första stycket:
”I wish I had a moped, I wish I had a car, I wish I had a cool vintage guitar.
I wish I had a flat somewhere in Stockholm City, I wish I could order drinks instead of cheap beer in the bar.
But you know I’m alright, I am a star now, in this movie that’s about myself and things will never make me happy, so you can take your stuff and go to hell”.
Och efter 42 sekunder, precis på ”hell” brakar det lös. The Wizzkids kliver in och tempot skruvas upp och första stycket upprepas och alla som är vid sina sinnens fulla bruk sjunger med. Högt. Och dansar. Vilt. För det är inte bara den poetiska och humoristiska texten som är oemotståndlig, musiken är en galet svängig countrypop som får mej att vilja dansa skorna av mej. Ni vet den där legenden om när Djävulen spelar förtrollande melodier på sin fiol som får alla att dansa runt runt, vildare och vildare tills deras kroppar slitits ut inpå bara skelettet och dom rasslar ihop i en hög på marken? Precis så är det med Elias.
Andraspåret ”Regret” är nästan lika bra. Ibland, ensamma mörka kalla nätter när vinden viner utanför fönstret och man inte alls har nån lust att dansa, är jag till och med övertygad om att den är bättre. ”Well I wish I had forgotten you because it hurts so bad everytime that I think of what we had”. Men största delen av tiden hamnar den tvåa på min lista över världens bästa låtar. En lugnare men fortfarande svängig ballad med mycket munspel och Maria Formgrens ljuva körsång. Och såklart Elias säregna och gudomliga röst som svänger från de mörka Elvis-partierna till ljusare, nästan falsettbitar.
Jag blir bokstavligen alldeles tårögd när jag tänker på att det finns nån som Elias Åkesson därute som gör såhär vacker musik. Kiruna Space Center och NASA, är det någon musik ni ska skicka ut i rymden så är det den här. Återkalla genast raketen med Beatles och skicka upp en skiva med Elias istället. Ni kommer inte ångra det. Utomjordingarna kommer vallfärda hit och ställa sej i kö till närmaste Elias-konsert. Efter mej såklart, jag står först i kön.
Maria Nilsson
2005 09 30