Bokstäver, stavelser, ord, meningar, inköpslistor, kärleksbrev, manualer, tegelstensromaner...
Att skriva av lust är att skriva om ingenting. Om stundens drömmar, om det som nyss aldrig tänkts och snart ändå kommer glömmas bort. Om infall, tillfälliga nycker och plötsliga idéer. Skrivlusten skapar synonymer efter synonymer. Texterna bågnar av språkligt överflöd, av lyckan att uttrycka sig omständligt och komplicerat och precis hur man vill.Har ni tänkt på hur många gånger det vi skriver påverkas av varför vi skriver? Hur syftet liksom tycks äta upp innehållet och begränsa orden. Jävla syfte. Se där. Olämpligt språk. Hälften av er hoppade till. En gammal dam slutade läsa. ’Hyfs, det borde dom lära sig. Dom där.’ muttrar hon säkert och går över till Svensk Damtidning. Folk är ganska känsliga. Vill inte bli stötta. Vill helst läsa det förväntade. En ledare ska vara en ledare. En artikel en artikel. Därför satsar många viktiga beslutstyper bara på ’säkra kort’. TV:n fylls av matprogram. Tina. Och den där söte. Vad heter han? Ja, Jamie Oliver. Vem fan kan bli sur på honom? ’Inte jag i alla fall’ tänker säkert vår bortkopplade gnällkärring och påpekar: ’Och han har ju gått och gift sig och allt’. Svensk Damtidning. Där vet man vad man får. Tryggt som fan.
Att skriva är svindlande. Ur svarta små tecken lyser en helt annan värld igenom. Små, små ord som kan frambringa en mörk och fuktig gränd i 1800-talets London. Där skrider en välklädd man högtidligt ut ur gatan. Längre bort skakar händerna på ung tiggerska som kämpar mot morgonens frost. Var har mannen varit? Var är han på väg? Kommer flickan klara natten? Har de båda möjligen setts förr? Att skriva är konsten att flyga över århundradena, över verkliga länder och över fantasins världar. Till slut landar vi alla i vårt eget lilla Fylke, den där egna lilla världen som våra ord har skapat.