Den italienska farbrorn och jag

Jag såg på Solens Mat på tvåan förut. Dom filmade när dom gick förbi en gubbe som stod och jobbade i en vinodling. Gubben hade en gammal bandspelare och lyssnade på Pavarotti som sjöng en Puccini-opera. Reportern ropade och frågade om han gillade Puccini. Muy bien, sa gubben, l'amore! Gubben hade en countryrutig skjorta och tjocka hornbågade glasögon, alldeles för överdimensionerade mot hans fårade ansikte och insjunkna kinder och på toppen av det en alldeles ny svart keps.

– När jag hör någon sjunga Puccini får jag gåshud. Och så är jag lite romantisk av mej. För mej är Puccini livet! sa gubben och gick och hämtade tre glas och en flaska rödvin och bjöd reportern och kameramannen. Hans eget vin. Inga tillsatser. Bara druvor.
– Sjunger du själv, frågade reportern.
– Nej. Nej. Jag försökte, när jag var 20. Men jag hade aldrig kunnat sjunga Puccinis operor, även om jag hade kunnat sjunga, sa gubben och gjorde en paus. För medan jag sjöng hade jag gråtit.

Och jag blev alldeles tårögd framför teven och gubben gick tillbaks ut till sina vinrankor och när Pavarotti tog i på slutet viftade gubben med sekatören i handen så han nästan tappade balansen och han sträckte upp armen i luften precis som jag gör när jag står och skalar potatis hemma och Elias & The Wizzkids sjunger ”I wish” för mej, då sträcker jag upp handen med potatisskalaren i luften och blir tårögd och alldeles tom inuti för jag kan inte sjunga med för det är för bra för att vara sant, precis som gubben med countryskjortan och de fårade kinderna sträckte upp sekatören i luften och blundade när Pavarotti tog de sista tonerna i Puccinis opera.

Och det gick upp för mej att jag hade något gemensamt med en italiensk farbror i countryskjorta och fårade kinder. Något som är väldigt allmängiltigt och väldigt specifikt på samma gång. Den där känslan av att bli tårögd och alldeles tom inuti för hur högt man än skriker är det inte högt nog, när man lyssnar på precis den där låten som betyder allra mest i hela världen just där, just då. Jag vill åka till Italien och dricka rödvin med gubben i countryskjortan. Vi skulle förstå varandra.

Maria Nilsson
2005 09 30