HemsidaMed världen framför sina fötter
Vi träffar gitarristen Asger Tarpgaard från det danska bandet Superheroes på Hultsfredsfestivalen 2002. Han är trött och berättar att de kört tidigt från Köpenhamn för att medverka i Nyhetsmorgon i teve i Stockholm, för att sedan ta sig ner till Hultsfred. En av många festivalspelningar de gör i sommar, men den enda i Sverige.– Vi ska spela mycket i Danmark i sommar, säger han och berättar att de inte gjort nån riktigt stor spelning där på tre år.
De ska också spela på det turnerande konsertpaketet Grøn Konsert.
– Den är mycket traditionell, med dålig familjerock. Men i år har de en ungdomsscen, med bland annat oss och Swan Lee.
Överlag tycker han att Sverige har mycket bättre festivaler.
– Det finns så många bra festivaler i Sverige. Vi har spelat två gånger på Emmaboda och två gånger på Arvika tidigare. I Danmark kommer folk dit för att dricka och inte för musiken. Till exempel på Midtfyn, där är det för mycket dålig musik och folk vill gärna slåss. Han skakar på huvudet.
– Det är bättre stämning här. Och det här säger jag inte för att vara inställsam. Men ni kan ha en festival med 10.000 människor, flera scener och bra band. Om det är en festival av den storleken i Danmark så är det Status Quo och såna band.
Eller jam-band kanske? När vi var i Köpenhamn häromsistens verkade det bara finnas en massa jam-band.
– Ja just det, säger han och skrattar.
Men inte är det väl ett taskigt musikklimat i Danmark? Hum. Vi berättar att vi gillar många danska band som är på väg upp nu, som Mew, Saybia (och Superheroes). Han håller med och säger att det i och för sig är mycket lättare att ta sig fram för nya band nu än för tio år sen.
»Vi använder gamla synthar. Folk tycker det är konstigt att vi gör det, så dom är fascinerade. Fast det gör att vi blir placerade i ett fack. ’Superheroes - det är bara Duran Duran’.«
Superheroes verkar ha motion som sitt tema, det är ett återkommande motiv på skivomslag, merchandiseprylar och deras hemsida.Tycker ni att folk motionerar för lite?
– Neej..det hänger inte ihop så. Det är inget budskap från vår sida. Och hemsidan är väldigt gammal, det kommer en ny snart. Men jag spelade faktiskt handboll och fotboll i skolan. Jag var målvakt, men mycket dålig. Thomas [Troelsen, sång, synth och låtskrivare, red. anm.] brukade trösta mig efteråt, och så blev vi kompisar. Vi kommer från ett litet ställe med 700 invånare.
Motionstemat har ett skimmer av åttiotal över sig; med neonfärger, benvärmare och pannband som håller undan den permanentade luggen. Så vi undrar om de gillar att vara retro. Asger ser besvärad ut och säger sen:
– …retro är ett väldigt dåligt ord. Det betyder att man är på ett visst sätt och vi menar inte att vi ska vara så. Han berättar att det mer är en slump att hemsidan ser ut som den gör. På hemsidan skriver de också en lång lista på alla synthar och trummaskiner de använder. Är det här viktigt för dem?
– Det är för att vi använder gamla synthar, folk tycker det är konstigt att vi gör det, så dom är fascinerade. Fast det gör att vi blir placerade i ett fack. ’Superheroes - det är bara Duran Duran’.
Är det snart dags för ert stora genombrott i Europa?
– Nja, vi tänker inte att ”vi vill vara det nya U2”. När man har ett nytt band tror man att man ska ta över världen. Men den försmak vi har fått av berömmelsen är sur.
Han gillar inte att bli igenkänd och känner av viss avund från omgivningen, men säger samtidigt att de gärna vill spela för en stor publik. Fast utan att förlora sin integritet, de vill inte sälja sig själva bara för att bli stora. Han säger att de är nöjda med den nya skivan, att Thomas har blivit en bättre låtskrivare nu och att man ser annorlunda på saker när man blir äldre. Och det är kanske inte så konstigt, samtliga medlemmar är fortfarande bara i början av tjugoårsåldern. Han tycker att de blivit klart bättre nu, utan att för den skull vara helt nöjda.
Skivan som heter just ”Superheroes” är deras tredje, och den är inspelad i Thomas Troelsens nybyggda studio, ’Delta Lab’.
– Studion blev klar i september förra året. Den är annorlunda jämfört med de fem andra studios i Sverige, Danmark och England som vi har varit i. Det är Thomas själv som har gjort den, han har lagt golvet och hans pappa som är snickare har gjort väggarna. Eftersom vi varit i andra studios så såg Thomas de saker som var dåliga med dom och gjorde en bättre studio själv, exempelvis var kontrollrummet alltid litet, så det här är större. Det här gjorde att det blev en väldigt billig men fortfarande en väldigt bra studio.
Det har tagit dem ett halvår att göra skivan, och han tycker det är bra att de haft mer tid på sig. Förut har de repat lite och sen spelat in skivan direkt, men han säger att det behövs tid för att göra en riktigt bra skiva.
Vi tackar Asger för intervjun och lämnar honom med hans öl som han tidigare smugglade ut från serveringen bredvid, mumlandes nåt om svenska regler.
Julie Rocco
Maria Nilsson
Denna text är även publicerad i Stardust #9, augusti 2002.