HemsidaTystlåtna
+ svartklädda
= rockens räddare?
Den svartklädda San Francisco-trion som klampat rakt in i hjärtan på rockfans världen över (de som inte är trångsynta nog att avfärda dem som ett Jesus & Mary Chain-coverband) är egentligen rätt blyga killar, verkar det som.
I vintras turnerade de runt med Vue som förband, och i Sonic nummer 6 beskriver Vue sina turnékamrater som ”konstnärstyper” och säger att ”De säger aldrig nåt, går knappt att prata med”. Tja, efter att ha träffat två av medlemmarna i Black Rebel Motorcycle Club efter deras suveräna konsert på Kägelbanan i Stockholm på Alla hjärtans dag, kan vi bara hålla med.
De förklarar att de helst gör max tre intervjuer per dag eftersom de inte gillar intervjuer. Så när de väl öppnar munnen är det för några uttänkta slackeraktiga fraser. Vi pratar lite om Sverige och undrar om de gillar det så mycket att de kan tänka sig att komma tillbaka.
– I don’t know where I’m going, just where I’ve been, säger Peter Hayes och vrider på sig.
Förutom de självklara svenska band de hört pratar dom även om nåt band som de inte riktigt minns namnet på, men som ska heta Peaches nånting och tydligen vara bra. Fast man vet aldrig med amerikaner, det skulle ju kunna vara ett schweiziskt band också. Å andra sidan, hur många band därifrån känner ni till?
De har gjort en låt som heter ”Kill the US government” (numera omdöpt till ”US government”). Man kan tycka att det tyder på ett politiskt engagemang och att de borde bubbla av budskap och vettiga grejer som vill ut. Men Peter pratar lika lugnt och nästan besvärat:
– I hope we said it all 30 minutes ago.
Vi frågar om de kan leva på musiken ännu och de mumlar nåt om att de måste sälja ett visst antal skivor, och att de har haft vanliga hederliga jobb förut.
– You know…nine to five jobs. I was a mechanic. But I wasn’t any good… säger Robert Turner och ler snett.
Vi nämner att deras hemsida fungerat lite konstigt på sistone och de blir inte särskilt förvånade.
– It’s a lot of confusion there. The people that organized that…they disappeared.
En lösning på såna problem (?) skulle kunna vara att ta hand om allt själva.
– Yeah. We are kind of involved with everything. But I hate the website the most. A website…I think it’s like disappearing ink and I don’t like to put a lot of myself into that, funderar Robert.
Trummisen Nick Jago blev inte utsläppt från USA eftersom det var trubbel med hans green card eller uppehållstillstånd eller nåt sånt. Något som ställde dem inför ett svårt val; att antingen åka 2/3 av bandet till Europa eller också stanna hemma allihop. De valde att åka utan Nick, men trivs inte med det och säger att de inte knappast tänker komma tillbaka utan honom.
Men de gillar att turnéra med Vue och berättar att de turnerat med dem förut och såg till att de följde med även den här gången.
– We missed them. They’re just like family. When you’re not going home for a while, this gets your family.
Och när de får den svåra frågan vad de har för intressen förutom musik, så väljer de att ta hjälp av den blonda killen i Vue som passande nog sticker in huvudet just då. Han funderar en stund och säger sen:
– I like motorboats. And cleaning glass in peoples houses. Except the glue part.. I don’t like dishes but… in fact, I like anything that’s really clean.
Sen är det dags för dem att ge sig vidare genom Europa för att erövra nya fans. Och kanske...städa lite?
Maria Nilsson
Julie Rocco
Caroline Bäuml
Denna text är även publicerad i Stardust #9, augusti 2002.