Tillbaka

Johannis årslistor 2002

	DE TIO BÄSTA SKIVORNA 2002 1. Sixteen Horsepower "Folklore" (Jetset) När musiken är packad och klar och står i hyllorna med ett reklamstylat leende mot dig. När du med en suck noterar att volym två av Fame Factory nu finns på Åhlens skivavdelning för det fantastiska priset 199 kronor. När de vill få dig att vara en slö och ointresserad jävel och för samma pengar köpa "årets rocksensation" Avril Lavigne. Då ska du vända dem ryggen och titta mot andra hållet. Där inne i de kanadensiska skogarna finns kanske den största anledningen till att inte lita på dem den här gången igen. Därifrån kommer 16 Horsepower och deras "Folklore" är för mig det absolut bästa alternativet och botemedlet till all McDonalds-pop under året som varit. This just might be the truth.
	2. The Streets "Original Pirate Material" (Locked On) Ibland blir folk blinda av det gamla som varit och tittar åt fel håll. I flera år nu har engelska popjournalister letat efter de nya arvtagarna av den engelska poptraditionen som tidigare upprätthållits av grupper som The Kinks, The Jam, The Specials, Happy Mondays, Blur och Oasis. Och det är inte Travis eller Coldplay, som har allt för stora Radiohead-komplex, som är arvtagarna. Det är ju helt uppenbart att det är Mike Skinner från Birmingham som utgör soundtracket för de många engelsmännen som tar en öl med kompisarna, letar efter kärlek på klubben men får stryk av någon arg pojkvän och går till närmaste 7 Eleven och äter en fish and chips innan de går hem och lägger sig framför TV:n. Det är en underbar vardagsresa över moderna engelska klubb-beats och en halvt rappande och en halvt pratande Mike Skinner.
	3. Håkan Hellström "Det är så jag säger det" (Dolores) 0:55 in i första spåret "Mitt Gullbergs Kaj Paradis", när det värsta slagverk-introt har trappats upp till ett obeskrivbart lyckorus av galna skrik, exploderande gitarrer, svettiga trumpeter och ett underbart drag, bryts alla nervösa förväntningar och all oro inför Håkans andra album. Han fullkomligt sparkar sönder den med glädje. Sedan fortsätter det från modkatterna, Andra Långgatan-flickorna och Elvispojkarna till Spanien, punkarna, Marie och regnbågen tills allt det roliga börjar och slutar med att man är nere och ute igen. Det är inte bara årets bästa svenska platta och en av de bästa bästa svenska plattorna någonsin utan en av de största portionerna glädje någonsin paketerad i en CD-skiva.
	4. Timbuktu "Watt's dö madderfakking diil?" (JuJu/Playground) Att det för vissa kan vara så otroligt svårt och så väldigt konstlat när det för andra kan vara så himla lätt och alldeles självklart bevisas enklast med att spela upp Timbuktu’s ”Watt’s Dö Madderfakking Diil?”. Redan på singlarna ”Gott Folk” och ”Jag Drar” har han fullkomligen sprängt alla tidigare försök att göra hiphop på svenska i luften. Och det är bara på singlarna. Resten av albumet innehåller flera såna älskvärda moment och Timbuktu briljerar även som samhällsberättare när han bokstavligen staplar upp fragment ur vårt samhälle i härligt disco-funkiga ”Ljudet av” som avslutar albumet.
	5. Metro Area S/T (Environ) Likt Daft Punks "Discovery" från förra året berättar den här skivan en liknande historia. Morgan Geist och Darshan Jesrani från Brooklyn, New York är Metro Area och gör 80-talsfärgad disco och robotfunk så jag blir alldeles röd i ansiktet och det inte för att jag skäms över de tabubelagda 80-talssyntarna utan för att jag inte kan sluta dansa. Torra gubbar kan klumpigt kalla det för Detroit-techno, Chicago-House, Jazz-House och hänvisa det till mycket annan tidigare musik men innan sista ackordet i ”Caught Up” klingar ut är jag redan framme vid cd-spelaren och trycker på ”repeat”- knappen.
	6. Dynamo Chapel "Secrets surrendered" (Warner) Orättvist bortglömd i år. För dessa Skellefteå-grabbar, med tidigare förflutet i A Shrine och Hardy Nilsson, gör det bättre än vad Bruce Springsteen och Ulf Lundell gör tillsammans på sina respektive skivsläpp under året som gått. Det är de mest älskvärda The Boss- pastischer jag hört på skiva någonsin den här sidan av Atlanten. Varför gå och se en femtioårig man i ett fullsatt Globen som för länge sedan passerat sitt bästföre-datum för 500 spänn när man kan se ett hungrigt Dynamo Chapel i vilken liten svensk håla som helst för en spottstyver. Om du inte köpt den här skivan redan så köp den nu, för när den bittra svenska vintern kryper allt närmare kan spår nummer 4 på denna skiva vara den enda hjälpen.
	7. Hellacopters "By the grace of god" (Universal) Man måste imponeras av Hellacopters hängivenhet, pålitlighet och framförallt tålighet. För varje album har dom slipat sitt sound ytterligare och bortglömd idag är bandets skitigt punkiga förflutna och de har i min bok kommit närmare perfektion. Och för varje nytt album säger jag att det här är deras bästa album hittills och nu igen har dom fått mig just dit. Visst känner man flera tidigare melodislingor och riff som de återanvänt som nu blivit typiska Hellacopters men det är inte trots det utan just tack vare det som det här är en av deras bästa plattor någonsin.
	8. Wilco "Yankee Hotel Foxtrot" (Nonesuch) Den finaste amerikanska popen 2002 görs av Wilco. Ur Jeff Tweedys hjärna kommer bitvis sköra och bitvis mycket vackra melodier som gör en lycklig på ett sånt där fånigt sätt. Bitterljuv countryrock samsas här med luftig pop och experimentell rock på ett fräscht och eget sätt vilket gör den här plattan till den behållning den är. Även fast det experimentella alltid ligger på gränsen till vad man orkar med så verkar Tweedy veta precis när han ska sluta och när han gått för långt. Denna sköra avvägning gör den här skivan så intressant, spännande och angelägen. Och Wilcos fina låtar om Amerika efter 11 september kan mycket väl vara det finaste de gjort sen semi- klassikern ”Being There”.
	9. Kent "Vapen & Ammunition" (RCA/BMG) Om man inte räknar med Kent’s B-sidesamling som släpptes 2000 så var deras senaste skivsläpp Hagnesta Hill 1999. Tre års frånvaro är en lång tid i rockbranschen och spelreglerna kan läggas om radikalt på den tiden. Men sånt rör inte Kent i ryggen eftersom Kent inte fungerar som dom andra. Kent har intagit en ganska unik position i svensk rock och tack vare deras kompromisslöshet så blev de med den här skivan och segertåget under 2002 det största svenska rockbandet någonsin. Att den här skivan har sålts i imponerande 180.000 exemplar beror inte på att Kent sålt sig utan det handlar om att Kents låtar handlar om dig.
	10. Solomon Burke "Don't give up on me" (Fat Possum) Är det hans gudomliga röst eller de namnkunniga låtskrivarna som gjort den här skivan till en så hyllad skiva? Dum fråga, självklart är det en samverkan av båda. Rock 'n' Roll Hall of Fame-medlemmen och soulrösten Solomon Burke har varit fruktanstvärd bortglömd och åsidosatt i historien men kanske får han en välbehövlig upprättelse med denna mycket oväntade fullträff till album. Elvis Costello, Bob Dylan, Van Morrison och Tom Waits är bara några av dem som är ansvariga för låtskrivandet för den här skivan. Men främsta anledningen för dess placering här är självklart för hans guldvärda stämband.
	DE TIO BÄSTA SINGLARNA 2002 1. Beyoncé Knowles "Work it out" Denna funk-uppvisning får en att längta nåt otroligt efter fullängdaren. 2. Håkan Hellström "Kom igen Lena" Årets pop-urladdning. 3. The Streets "Has it come to this?" Soundtracket till England 2002. 4. Robyn "Keep this fire burning" Denna Jackson-inspirerade låt var en av mina favoriter 2002. 5. Marit Bergman "To Brazil" Ett lyckorus i tre minuter, tyvärr lät resten av skivan lite för likriktad. 6. Timbuktu "Jag drar" Det skönaste gunget med en underbar text. 7. Missy Elliot "Work it" Denna barnförbjudna text tycker jag var mycket underhållande. 8. Kent "Vinter '02" Deras bästa singel fick intressant nog inte plats på fullängdaren. 9. Wilco "Jesus, etc." Vacker och bitterljuv country-pop. 10. Primal Scream "Miss Lucifer" Tyvärr blev det inte bättre än såhär.
	ÅRETS TVÅ EP's: 1. Moneybrother "Thunder in my heart" Gamle Monster-medlemmen Anders Wendin gör grym soul som får en att längta efter debuten. 2. Håkan Hellström "Luften bor i mina steg" Håkans tolkningar av gamla visor är tamejfan en kulturgärning. ÅRETS BESVIKELSE: - Primal Scream "Evil Heat" Ett klumpigt metallskelett som ramlade omkull gång på gång och jag vill inte lyssna längre. ÅRETS MUSIKBYRÅN: - När de den 22 november sänder en konsert med Timbuktu från Lund med livebandet Damn går jag i taket av lycka. De spelar nya låtar och om inte det här släpps på skiva så måste kulturminister Marita Ulvskog genast göra nåt åt saken. Johanni Sandén