Tillbaka

Johannis årslistor 2001

	DE TIO BÄSTA SKIVORNA 2001 1. The Strokes "Is this it?" (RCA) En fullkomligt älskvärd debutplatta som reinkarnerat soundet från 70-talet då rocken vibrerade i New York. Likaväl som musiken tar oss tillbaks till den tiden så är ockå killarna i bandet som hämtade från den tiden. Fem Johnny Thunders i vad som kan ses som en klassisk New York Dolls-uppsättning. Mycket kan man hänvisa från förr, men vem bryr sig? För när man lyssnar på "Last Nite", "Someday" och "New York Cops" glömmer man allt sånt, allt som finns i ens huvud är THE STROKES!
	2. Daft Punk "Discovery" (Virgin) Daft Punk blåste liv i house-genren när dom för några år sen släppte milstolpen "Homework". Förväntningarna är självklart orättvist höga men på ett beundransvärt sätt går Daft Punk vidare. Daft Punk vågar ta det nästa och det svåra steget och det gör med bravur. Istället för att sno från 70-talet med disco, funk och rock 'n' roll så hämtar man inspiration från 80-talet med danspop, disco och heavy metal. Alltså ett mycket plastigt ljud men Daft Punk klarar av det tabulagda 80-talet hur säkert som helst. Lyssna bara på "Aerodynamic" och "Harder, Better, Faster, Stronger" och du förstår.
	3. Ryan Adams ”Gold” (Universal) Ryan Adams andra platta är en väldigt stark samling soulrock-låtar. Från inledande hyllningen "New York, New York" till avslutande "Goodnight Hollywood Blvd" och med allt där emellan imponerar Ryan Adams som låtskrivare med en skön och avslappnad stil. Även när han drar av lite mer rockiga nummer som "Gonna Make You Love Me" så har han denna rastlösa hållning och det svänger, det svänger rejält när han drar igång emellanåt. Och när det inte gör det så lugnas det ner på vackra soulballader som få lyckas med i dessa dagar. Ett mycket starkt album.
	4. The Avalanches "Since I left you" (Modular) Vilken hyllning! Vilken hyllning till sina favoritartister, sina förebilder, sina influenser och framför allt till all bra musik. Över 1000 samplingar sätter samman denna fusion av tokglada rytmer och gammal easy listening som man bara vill dansa hela natten till. Det tog ett år för dessa australienare att få loss rättigheterna till alla samplingar av bl a Madonna och Boney M men resultatet är häpnadsväckande roligt. Den kan i vissa stunder vara svårlyssnad, men lyssna bara på "Electricity", "Radio" och "Frontier Psychiatrist" och du kan inte vara utan denna skiva.
	5. Kaah "Beats, melodier och Baby Kaah" (EMI) Äntligen! Äntligen har vi fått en soulkung på svenska. Att göra en sån här otroligt bra och funkig svensk soulplatta innan det knappt finns nån scen med svenskspråkig soul att prata om är, minst sagt, otroligt starkt. Men allt faller så naturligt för Kaah som om det jämt gjorts soul på svenska och det är sexigt och det är kaxigt. Fragment från klassiker som "There's A Riot Going On" men framför allt Prince är otaliga men gör det hela så snuskigt bra. Snuskigt bra när man hör "Faller Till Noll" och "Dom Tittar När Jag Dansar". Hoppas att Sverige får en soulscen att snacka om nu.
	6. Ed Harcourt "Here be monsters" (Heavenly) En nära vän sa till mig: - Han är amerikan va? Nej, det är han inte men det är ändå ett bra betyg om man gör det som den blott 23-årige engelsmannen Ed Harcourt gör. Hypen har också varit otroligt stor dessutom, kanske lever han inte helt upp till dom gigantiska krav man haft inför denna skiva. Men denna höga placering beror på att det finns en stor talang i Harcourt som det finns mycket i framtiden att hämta ur. Man får helt enkelt en väldigt smakfull mersmak av låtar som "God Protects Your Soul" och "Apple Of My Eye". Vi lär få höra mer av denna kille.
	7. Fattaru "Fatta eld" (Redline/Virgin) Just när man trodde att vi skulle få ett bottenår vad gäller svensk hiphop's uppgång sen några år tillbaka. Då kommer dessa knappt myndiga, kaxiga stockholmare och gör alla svenska hiphopakter som funnits tidigare till passiva åskådare. För Fattaru imponerar, inte bara i de två singlarna "Mina Hundar" och "Första Femman" utan också i de tre inledande spåren på skivan så gör de stor och unik svensk hiphop. Och dessutom samplar de Augusto Pablo i sköna "Gul Och Blå" och i resten av skivan har de en för tillfället unik rapstil inom svensk hiphop, självklart hämtad från Amerika.
	8. Basement Jaxx "Rooty" (Astralwerks) Killarna i Basement Jaxx har inte vikit en centimeter från sitt tidigare koncept. Här gäller det att att skapa floorfillers i toksvängiga nummer som "Just One Kiss" och "Romeo". Denna skiva är knappast en skiva för ensamma kvällar och en kopp kaffe för att hålla sig vaken utan den är till för dom gånger när du känner dig bäst i världen och bara inte kan sluta dansa. Kanske inte nyskapande som kollegerna i Daft Punk, som innehar andra platsen på listan, men budskapet på denna skiva är: Get up and dance!
	9. The Plan - S/T (EMI) Näste Broder Daniel-medlem att släppa skiva (hur mycket talang finns det i det bandet?) under deras uppehåll. Kanske inte lika älskvärd (och konstigt vore väl det) som Håkan Hellströms redan klassiska debutalbum, men väl en mycket begåvad popskiva. En bra detalj är att The Plan använder sig gärna av mer instrument än bara vanliga gitarr, bas och trummor, här kommer också orgel, blås och banjo med. Självklart hör fantastiska singlarna "Mon Amour" och "Let's Leave" till de starkaste spåren, men även vackra "Fell A Mile" och originalversionen av "Foggy Days".
	10. Air "10 000 Hz Legend" (Virgin) Air's debutalbum från 1998 är i min bok ett av de absolut bästa albumen från 90-talet. Air's underbara ambient-pop slog det mesta som släpptes det årtiondet. Uppföljaren håller av förståeliga skäl inte samma fenomenala klass men är en helt klart värdig uppföljare. Istället för den varma ljudbilden som präglade debuten så är denna tvärtom en kall historia. Inte minst märker man det på öppningslåten "Electronic Performers" med sin spöklika stämning. Och just elektroniskt präglar denna intressanta uppföljare. Johanni Sandén